Många fler intyg har lämnats in och samtliga kommer snart att vara upplagda här.
Den armeniska journalisten (som också attackerats) Gohar Vezeryans inlämnade intyg:
Den armeniska journlisten Monika Arkelyans inlämnade intyg:
PEN INTERNATIONALs inlämnade intyg:
30
November 2011
To whom it may concern,
PEN International has been
following the case of Mher Sahakyan, an Armenian writer who has been seeking
asylum in Sweden, and make the following comments:
Mher Sahakyan, a writer who has
had articles published in the Armenian daily Aravat, has been writing a book concerning conditions for soldiers serving
in the Armenian army. The book, which he began researching in 2003 while
studying in Yerevan State University, is believed to be highly critical of the
armed forces in the country.
In 2005 he was reportedly pressured
to discontinue his writing. He was allegedly told by the secretary of Vardan
Avesisian, the Armenian Minister of Defence, to stop writing the book as it
touched on a number of sensitive issues. Mr. Sahakyan feels he faces further
pressure and potential harassment if he continues his attempt to get his book
published.
Although Armenia is not one of
PEN International’s main focus countries, we believe that there remain limits
to press freedom in the country and that the authorities continue to use
informal pressure and threats to maintain control over the media. In particular
Armenia has a history of repression of freedom of expression concerning the
conflict in the Nagorno-Karabakh region. In 2011 there have been reports of
foreign journalists investigating the conflict being denied access to the
country.
PEN International feels that
Mher Sahakyan may, therefore, face potential censorship or harassment from the
Armenian authorities if he continues to seek to get his book published in the
country,
Yours sincerely,
Sara Whyatt
Sara Whyatt | Programme Director, Writers in Prison Committee | PEN
International
Celebrating
90 years of promoting literature and defending freedom of expression
Svenska PENs inlämnade intyg:
Uppsala,
5 oktober 2011
Svenska PEN har kontaktats av den armeniska journalisten Mher
Sakhayan, som redan fått sin asylansökan avslagen i Migrationsdomstolen. Nu
står dock hans fru som medsökande inför beslut om huruvida hon ska kunna komma
ifråga för asyl i Sverige. Svenska PEN vill gärna inkomma med några påpekanden
om det komplicerade i ärendet, detaljer som talar till familjen Sakhayans
fördel.
Svenska Pen har sedan 1922 arbetat med frågor som dessa,
gällande författares och journalisters skyddsbehov. Vi har också ett kontaktnät
i hundratalet länder och ett kontor i London som har till uppgift att söka
fakta i fall som till exempel Mher Sakhayans.
Mher Sakhayans skyddsbehov har att göra med hans kritiska
undersökningar av övergrepp och trakasserier inom den armeniska
militären/armén. Hans frus skyddsbehov är direkt kopplat till hans
undersökningar, som enligt honom själv stött på svårt motstånd och också lett
till att hans situation – hela familjens situation – blivit ohållbar i
hemlandet.
Internationella PENs kontor i London håller just nu på med en
utredning av hans fall, en utredning som kan ligga färdig först i början av
november. Men redan nu kan man peka på att situationen i Armenien försämrats
tämligen drastiskt under senare tid. Det är inte bara PENs uppfattning, utan
delas också av t ex Reportrar utan Gränser. PÅ RUG:s internationella hemsida
finns ett antal fall dokumenterade där man slår fast att journalister utsätts
för hot allt oftare och av allt grövre slag. Så tar man till exempel upp fallet
med Hakimeldostu Mehdiyev, som i september i år arresterades och hindrades från
undersökningar om rättsövergrepp med underliga lagrum som ”missbruk av
elektricitet” i den omstridda gränsprovinsen Nakhchivan. Just de reportrar som försöker
granska militärens agerande i de olika komplicerade gränskonflikter Armeninen
är indraget i utsätts allt oftare för hinder i sitt arbete – hinder som
tidigare var av byråkratisk natur men som på senare tid utvecklats till
regelrätta hot. Den ”straffkultur” inom militären som Sakhayan försökt granska
finns på flera håll i olika postsovjetiska republiker och är ett arv just från
den sovjetiska tiden, men också ett uttryck för exakt den sorts problem som man
i allt högre grad försöker hindra oberoende journalister från att granska och
beskriva. Även Amnesty International har haft grava synpunkter på hur den
armeniska militären och rättssystemet behandlar t ex vapenvägrare – Amnestys
kritiska synpunkter finns också dokumenterade på deras hemsida och i deras
årliga rapport.
Sammantaget vill vi alltså framhålla just detta, att Sakhyans
uppgifter är sådana som är svåra att kontrollera utan samarbete från armeniska
myndigheters sida – och bristen på just ett sådant samarbete är vad som gör
hans och hans familjs situation hotfull. De lokala myndigheterna har inget
intresse av att en sådan granskning utförs, och uppenbarligen inte heller något
intresse av att skydda dem som genom att utföra den hotas av olika krafter.
Tillsammans med de uppgifter från Amnesty och Reportrar utan gränser som pekar
på en allt större hotbild mot journalister i området menar vi att det finns
goda skäl att bedöma familjen Sakhayans uppgifter som trovärdiga.
Internationella PEN i London avser som sagt också att komma med ett utlåtande
om Sakhayans uppgifter inom en månads tid.
Med bästa hälsningar
Ola Larsmo
Ordförande, Svenska PEN
RödaKorsets inlämnade intyg för Mehr:
Mehrs hustru Gayenes inlämnade intyg ifrån vuxenpsykiatrin i Sunderby:
Mehrs dotter Lianas inlämnade intyg ifrån Luleå Rytmik & Balett förening:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar