Följande öppna brev har också publicerats på webbadressen:
http://stoppautvisningen.blogspot.se/ – inför inväntande av svar.)
Mitt namn är Nils Henriksson.
Jag skriver detta tillsammans med Andreas Meijer, Ludvig Boman, Peter
Söderlund, Krister Segergren, Georg Svensson och David Cederström.
Jag skriver till dig gällande en vädjan, inte bara för mig själv eller
de inblandade offren, utan också för Sveriges trovärdighet som
försvarare utav demokrati och yttrandefrihet.
Detta ärende som uppdagats mig tydliggör nämligen ett fruktansvärt
maktmissbruk som i drygt fyra år ägt rum i skuggan av våra svenska
myndigheter och som nu tillslut har gått så långt att det hotar att
splittra en familj och att låta en förföljd förkämpe för demokrati
kastas rakt i händerna på sina förföljare.
Det jag här är nödgad att berätta är en historia som tillhör en kategori
av myndighetsbeteende som vi snarare generellt förknippar med
totalitära diktaturer och svunna tider utav kommunistiska och
fascistiska skräckvälden.
Det är därför mycket oroande att finna att något så som detta har kunnat
inträffa idag i det Sverige vi lever och verkar i. Bakgrunden är
följande: Klockan 07:00 onsdagen den 15/1 arresterades Mehr Sahakyam av
tre poliser som tog sin in i hans lägenhet medan han och hans familj
sov. Bägge barnen, en treårig pojke (född och uppväxt i Sverige, utan
koppling till Armenien) och en åttaårig flicka, tvingades se på hur
deras pappa togs ifrån dem med det falska löftet ifrån polisen att "Vi
ska bara tala med Mehr, er pappa kommer snart tillbaka".
På grund av Mehrs arbete som journalist i Armenien har han och hans
familj blivit förföljda och närtilll avrättad av regeringsmakten, och
tvingats fly landet med sin familj, varpå de kom till Sverige 2009.
Under dessa fyra år som förflutit så har de jobbat på sitt fall med
migrationsverket som mycket tidigt beslutat att familjen inte varit i
behov av skydd och därför måste skickas tillbaka till Armenien.
Argumentationen är synnerligen uppenbart förvrängd, även för sitt slag,
då den i huvudsak bygger på att Migrationsverket framhåller att
parlamentsledarmoten Levon Sargsyan som ligger bakom förföljelsen av
Mehr och det mord på hans släkting Andrainik Babayn som utfärdats 2008
av fyra utav Sargsyans livvakter (varav en av dem dömts till sex
månaders fängelse), är en enskild kriminell person som myndigheterna
borde kunna skydda Mehr ifrån.
Det absurda är givetvis att varje människa med den allra ringaste
uppfattning om internationell politik och Armeniens post-sovjetiska
historia vet att Levon Sargsyan är en av parlamentsledarmoterna i den
nuvarande armeniska regeringen. Detta är heller inte, ens för vem som
helst med tillgång till en sökmotor, det minsta svårt att kolla upp om
nu någon oklarhet i frågan skulle råda. Att Levon Sargsyan är särskilt
ökänd för sin våldsamhet, även för att vara just en medlem ur familjen
Sargsyan som länge styrt Armenien med järnhand, borde anses vara starka
skäl till att bemöta detta med allvar.
Migrationsverket påstår alltså att detta om att Levon Sargysan skulle
vara en "enskild kriminell" är något Mehr har angivit i sin skriftliga
berättelse till dem. Vid närmare granskning utav denna (se Mehrs egen
historia till migrationsverket) så finnar man bevisligen att detta dock
är en ren och skär lögn.
Under torsdag morgon fördes Mehr till deportationsförvaret i Gävle där
han fick löfte om att få stanna i tre veckor innan verkställandet av
deportationen, under vilken utomstående inblandade skulle ges tid till
att försöka få migrationsverket att ändra sitt beslut. Detta visade sig
alltså likväl vara en lögn.
Mehr hölls fången i förvaret i mindre en ett dygn och klockan 06:00
nästa morgon, det vill säga i förrgår fredagen den 17/1 hämtade
gränspolisen honom och satte honom på en buss emot arlanda, för att
verkställa deportationen till Armenien. Jag hann tala med honom en kort
stund innan de avbröt oss och han fördes iväg.
Han berättade att han hade bett dem att istället skicka honom till
Georgien, att det var vansinnigt att skicka honom till just det land där
han hotas till livet av myndigheterna. Poliserna hade förklarat för
honom att de förstod men att de heller inte tänkte ändra på detta.
Eftersom Mehr inte då rest med pass och dessutom med poliseskort så har
riskerna varit mycket höga att han ska ha utlämnas till de Armeniska
myndigheterna vid framkomsten.
Av detta skäl och eftersom de eskorterande poliserna har
medvetandegjorts om situationen, vår bevakning och vår hemsida, så hade
de avgett honom löftet om att vara med honom tills dess att han kommit
säkert in i landet.
För några timmar sedan nådde mig ett samtal ifrån Mehr där han återgav händelseförloppet för framkomsten till flygplatsen.
Han berättade att trots löftet om att bli med honom tills dess att han
kommit säkert in i landet så hade de efter att ha lämnat honom till en
armenisk vakt, lämnat flygplatsen med orden: "vi går ut nu, men kommer
strax tillbaka", och alltså troligtvis då begett sig till sitt hotell.
När Mehr insett att de svenska poliserna övergivit honom så har han dock
lyckats fly ifrån den armeniske vakten och springa därifrån, innan dess
att den armeniska säkerhetspolisen nått fram till platsen. Han har
lyckats ta sig till, och gömma sig på, en temporär plats och tänker just
nu försöka förflytta sig till en säkrare placering, med det är inte
säkert att det kommer att gå vägen.
Mehr har kontaktat ett antal journalister i Armenien som varit hans
tidigare kollegor, vilka just nu följer utvecklingen och är redo att
meddela mig omgående ifall någonting skulle hända honom.
Att detta går emot både svensk lag om flyktingskydd, internationella
mänskliga rättigheter och nu även FNs barnkonvention är att betrakta som
högst allvarligt. Till det hör också att detta fall är en fråga om
värnandet av demokrati och yttrandefrihet. Att deportera journalister
som förföljts på grund av sitt arbete är emot alla riktlinjer och
principer som Sverige uppger sig slå vakt om att följa.
Men genom att som här i detta fall vägra låta en förföljd och mordhotad
journalist på flykt söka skydd i Sverige, så visar sveriges myndigheter
ett mycket oroväckande exempel på att yttrandefrihet och pressfrihet i
själva verket inte är att betrakta som mänskliga rättigheter utan som
särskilda medborgerliga privilegier.
Svenska myndigheter har nu en mycket begränsad tid på sig att ta sitt
ansvar för detta brutala maktmissbruk!
Att beordra ett omedelbart tillbakadragande av utvisningshoten emot
resten av familjen och kräva att Mehr så snart som möjligt skickas
tillbaka till Sverige, genom att förslagsvis yrka på att han genom sitt
äktenskap med Gayana Sahakyam är gift med en svensk medborgare, kan
vara den enda möjligheten för barnen att någonsin få återse sin
far i livet – utifall att omedelbart uppehållstillstånd och
medborgarskap tilldelas Gayana och de två syskonen.
All information om ärendet, inklusive all dokumentation kring det
juridiska fallet med migrationsverket finns upplagt och kommer fortsätta
att läggas upp på hemsidan ifråga:
http://stoppautvisningen.blogspot.se/
Vi väntar mycket ivrigt på svar och uppföljande agerande ifrån er sida.
M.v.h. //
Nils Henriksson (Talesperson för Gröna partiet)
Andreas Meijer (Talesperson för Gröna partiet)
Ludvig Boman (Styrelseledamot för ung media)
Peter Söderlund (Riksdagskandidat i Stockholmsregionen för Miljöpartiet
och ledamot i kommunfullmäktige och socialnämnd i Tyresö)
Krister Segergren (Språkrör och riksdagskandidat för partiet Enhet)
Georg Svensson (Styrelseledamot för partiet Enhet)
David Cederström (Pastor i Umeå Adventistkyrka)